Ja vad ska man säga...

Nu har vi precis kommit hem från doktorn. Fick en tid nu på morgonen. Förstod att något var fel med Valencia då hon skrek så mycket igår/inatt och hon har fortfarande svårt att andas. Det visade sig att hon fortfarande har så mycket slem i lungorna så hon fick inhalation ett antal gånger av doktorn och sen visade det sig att hon har öroninflammation oxå. In på apoteket och fick där vänta väldigt länge då det var så lång kö, när det väl var våran tur så hade doktorn inte skrivit ut receptet ännu. Fick vänta lite till och under tiden får Valencia en riktig hostattack. Hon hostar och hostar så hon knappt får luft stackarn, och ja till slut som vanligt så kräks hon och det är inte lite och såklart så vill Nathaniel ju utforska hela butiken med allt vad det innebär. Byter på Valencia inne i butiken och försöker städa upp så gott det går. Personalen och kunderna försökte hjälpa till och var så snälla. Efter mycket om och men är receptet färdigt. Tänkte att det är lika bra att ge Valencia medicinen på en gång då man ska ge en timme före maten och dessutom förstod jag att Valencia skulle somna på vägen hem och då vet man inte hur länge hon sover. Doktorn sa att man ska ge två gånger om dan och börja så snart som möjligt idag. Men grejen är att locket som man sätter in sprutan i inte riktigt passade så halva flaskan rann ju ut. Personalen kom igen och hjälpte till att städa upp och fixade locket. Till slut kom vi iväg och kunde gå hem. Man vill bara ge upp ibland och lägga sig ner och gråta men det går ju inte. Man får ju se det så att jag blir bara starkare för varje motgång. Snart finns det väl inget som knäcker mig med tanke på hur mycket jag har gått igenom tror jag. Men det ända jag vill är att mina barn ska bli friska och slippa lida.

Hörs senare!

Kram!